Livet...

Idag var det en riktigt pratsugen gubbe på jobbet... Efter ett tag sa han bara rätt upp och ner att det kanske var sista dagen i livet. Imorgon var det dags för hjärtoperation och han var JÄTTENERVÖS!!! Jag vet aldrig liksom vad man ska säga, självklart att det kommer gå bra och han som ser så pigg ut osv osv. Stackars honom! Vad jobbigt att gå och tro att man ska dö, fast bara kanske. Men varför var inte frugan med? För en sån hade han. Varför ringde han inte bara till henne och talade ut? Men för vissa är det kanske lättare att åka ut i butiker och lufta sin oro. Trist!
Ja, när man jobbar i butik får man höra både det ena och det andra. Både bra och dåligt, roligt och ledsamt.
Nä, nu vart jag sugen på ett fat chokladbollar som mitt gudbarn lovat göra nästa gång jag kommer. Hon skickade bild och allt. Fy farao vad mycket skit som står i vägen för LIVET. Hoppas jag kommer på nån riktigt bra lösning på mitt problem snart. Men en liten pusselbit har ju iaf lagts på rätt ställe, så nu är det bara resten kvar. Får se om Melice har några goda råd till övers på tisdag när vi ses ;)