Sidor

måndag 20 april 2015

Meningen med livet.

Vilken lördag vi fick alltså!
Åkte till kusin för övernattning. Vi ville åka på churchstreet o käka, men man vet ju inte om man får bord eller hur lång tid maten tar, med 4 vuxna och tre barn känna det ändå att man inte orkar vänta hur länge som helst. Och jag o kusin skulle ju hinna till showen som började halv åtta, så det blev Monroes vid pappa istället. Mums!! Jag tog hamburgare med bacon, banan och jordnötssmör. Så jäkla gött!! Efter maten tackade jag och Maria för oss, lämnade karlarna med kidsen och gick över gatan för showen på Göranssons arena. Det var dags för "Meningen med livet" med Alex Schulman och Sigge Eklund. Jag hade väl inte så stora förhoppningar på kvällen. Hade inte kollat upp vad det var vi skulle se och inte läst recensioner... En kraftigt förminskad arena och på vår rad, rad nummer nio, fick även rad 10,11,12,13 och fjorton trängas. Inte jättemånga biljetter sålda alltså. Hybris? Jag menar, kanske scenen på folkan hade räckt? Måste man dra i med den största lokalen i hela Gästrikland? Bäddat för fiasko var känslan. Undrar hur många som var där...? Men hur som helst: det tog INTE lång stund innan både jag och kusin skrattade så vi skrek rätt ut, tårarna sprutade och snoret rann, likt en Helena Bergström i full action. Fast positivt då... Men alltså det var inte klokt!!! Meningen med livet kan starkt rekommenderas. Jag ville boka biljett till Uppsala direkt när vi kom hem till Järbo igen. Men då hade dom redan vart där. Fy vad trökigt!!! Elliot hade visst också haft kul, långt efter läggdags för gossen kom ett meddelande från Fredrik med en tokpigg liten gosse. Han var i full färd med att busa omkring med sina tremänningar... Han sov iaf när vi kom hem.
Innan vi åkte hem från Gästrikland åkte vi upp till morsan i Norrsundet som fyllde år. Där fick lillvilden träffa sina två kusiner som också bor där. Han fick lära sig en något irriterande sak av gulliga Joline... "Utsöndra det högsta primalskrik du kan utan någon som helst anledning". Sen applåderar han sig själv och skrattar. Tokunge...
Hej Treo, kom till mamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar