Vi har inte varit helt krya här hemma i veckan. Elliot körde en tredagars ( eller mest 3-nätters) feber och jag har ont i bihålorna. Gossen har väl haft nån nysning och en host här och där, men det har inte varit oroande. Jag borde iofs ha anat oråd när han frivilligt gick o bara la sig och sov på soffan vid 17-tiden.... Men så inatt, för två timmar sen typ, började han snarka så hemskt. Det är inte så ofta han gör det, så jag hajade till liksom. Så, när jag precis målat och spelat klart på luren, lagt mig till rätta, slappnat av och äntligen somnat.... JAAA då bara rasslade det till och lillfisen fick jordens attack. Såååå jobbigt och synd om lillis. Jag rusade ut, jag får ju verkligen PANIK, med barnet hostandes och grinandes och svårt att andas. Kom på att det nog är bäst att gå på altanen istället så grannarna inte börjar fundera. Så lite näsdroppar och 30 minuter senare har det lugnat sig rejält och nu ska vi försöka sova igen. Eller JAG ska försöka sova igen. Grabbarna sover förstås. Och det heter falsk krupp, krupp är tydligen nåt helt annat... Det fick vi reda på i vintras när vi åkte in till sjukan mitt i natten. En tvär sjuksyrra som upplyste oss. Med ett infoblad i näven som vi kunde ta hem och följa instruktionerna på nästa gång det händer, så vi inte åker in i onödan IGEN. Men ursäkta mig att min bebis inte kan andas ordentligt och ni sitter o trycker på en lindring, ge hit inhaleraren snålkärring!!
Nä, såklart yttrades inga otrevligheter från mitt håll, men när man tror barnet fått rs och dom säger åt en o åka hem för det låter inge farligt det där, ja då lessnar man ju ur... Och det vart ju bra med kall luft och sittande sovställning.
Nä, få se om det kan bli nå sova av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar