Tidig morgon...

Idag var det dags för ett återbesök på sjukan. Lite uppföljning sådär. Kl 9 skulle vi vara där. Men hjälp! Det är ju SKITSVÅRT att passa tider nu för tiden... Det ska ammas o bytas blöja och fixa så allt är med i vagnen, bilen och skötväskan. Visst ja, man ska väl gärna klä på sig själv också. Kanske dra en redig raggardusch, om man har tur. För innan man vet ordet av så står man där på omgång två eller tre av blöjbyte. Och då har man inte ens börjat komma utanför dörren... Jaja, vi tog och ställde klockan på 6 så vi skulle ha god tid på oss. Eftersom lilleman bestämde sig för att dansa bajsdansen kl 5 så var det bara att kliva upp då då. Ett stort ZZZZZ på det. Kors i taket så gick det ändå hyfsat att amma honom efter det. Hade varit riktigt noga o dränkt strutarna i olivolja efter nattamningen så dom var väääääldigt följsamma. Värre var det igår morse. Då hade såren liksom fått läka lite och knäppte upp som knäppkorvar när han lyckligt proppade munnen full. Morsan storgrinade över trasiga rattar som brände som ELD och lilleman grinade som inte fick mat. På ett tag iaf, jag kan ju inte låta lillrumpan svälta. Stackarn!!! Tror nästan Fredrik grinade en skvätt med, det skulle iaf jag gjort om jag var honom. Vilken olycklig samling en tidig onsdagsmorgon...
Ja iaf så gick det ju bra på sjukan, alla på avdelningen tycker att lillis är sååå gullig och ett riktigt praktexemplar, vi blir så malliga och stolta. Vi är också riktigt glada och malliga över att Elliot tycks gilla att åka bil nu för tiden. Vi kände oss starka. Vi åkte till bebisaffären bredvid coop på boländerna, vad sjutton heter den då? Iaf köpte vi en bärsele, nu ska ungen lära sig ALLT jag kan, och en amningskudde. ja, jag tar till allt... nöden har ingen lag!!!
Vi hade inte käkat lunch så vi stannade på mackedonken, jag vet... Jäkligt dåligt av mamman. Vi tog INTE driven. DET SKULLE VI KANSKE GJORT!!!! Fy satan i gatan vad kidjo gastade loss. Lagom till maten blev klar. För självklart tog det ju 15 minuter att få käket. Tycker dom det är snabbmat va?? Så vi käkade upp så fort det bara gick o drog hem. Aldrig har väl vägen hem varit så lång... Men det gick, hem kom vi. Fredrik däckade ute på altanen och själv sitter jag med amningskudden runt magen och kan inte låta bli den söta, tysta fina lilla killen som somnade så gott efter dagens kanske 7:e rediga skrovmål. Fast jag är trött som en galning och verkligen borde passa på att sova så går det inte. Det är ju bara så MYYYYSIGT!!! Kommer ångra mig fett men vadå? Jag kan väl gå runt som ett slakt, det är ju inte direkt så att jag behöver vara pigg o fräsch och gå till jobbet tex.
Nä, nu börjar lilleman grimasera. Han har nog ont i magen. Förståeligt med tanke på hur mycket han käkar...