Råttan, fortsättningen...

Ringde Fredrik med nästan lite grin o berättade om vindsdjuret. För att han skulle fixa råttgift o grejjer fick jag lova att hjälpa till. Å fy!!!
Fick klättra upp, med andan i halsen kan jag lova, på den rangliga stegen o räcka in diverse råttdödarsaker i lilla vindsluckan. Trodde väl att jag vilken sekund som helst skulle ramla rätt bakåt o kolavippa!
Men jag överlevde, och dessutom känner jag lite dåligt samvete för dom stackarna som får i sig det där råttgiftet. Det blir en långsam död...
Hoppas dom hellre går i råttfällorna, får sig lite mumsig ost innan dom säger adjöss till jordelivet. Eller så kan dom helt enkelt flytta någon annanstans!

Nu är det hög tid att slå mig ner o sticka på evighetsstickningen, dricka lite Yogi te och kanske klämma en nybakad Söndagsform. Mums!