Nä, nu har jag börjat ledsna rejält. Dom som fortfarande vill att Hampus hänger kvar här i jordelivet får börja ta ansvar för honom. Jag, den enda i familjen, som INTE vill det är ju den ENDA som får dras med honom. Jag tycker det är lite snedvridet... Han har funnits med oss i snart elva år (ja inte mig då för vi har bara känner varandra i drygt 8 år) och jag tycker det räcker nu. Jag kanske skulle ha lite mer tålamod med honom om jag också bara hängde med honom lite då och då, men nu är inte fallet så. Jag lär dammsuga minst, MINST, en gång om dagen och ändå får kidjo jordens helskägg så fort hann lägger sig i babygymet. Vidrigt!!! Sen börjar han höra i syne, framförallt när lillis precis somnat, och ställer sig och ylar vid dörren. Det var den chansen till en millisekunds vila. En vila som jag kanske behöver då jag exakt aldrig får sova ut. Och det kan behövas efter 5 månader och femton dagar!!!! Eller klassikern. Lillen somnar och hunden börjar yla ute på gården. För att det kanske går förbi en panchis.... 2 kilometer bort. Eller för att han har sprungit runt den där busken vi har på gården. Eller bara för att... Nä, jag tycker det är dags nu... Nu får nog Hampus kasta in handduken. Om han inte får hänga med Fredrik på dagarna, det är ju trots allt hans hund, eller börja på hundis.
Så börjar jag bjuda runt på exotisk slarvsylta till jul, och ni är lite kräsmagade och emot hundmat, så kanske ni ska tänka en gång extra innan ni tar er en tugga.
Behöver jag säga att han gjort sig lite impopulär idag igen doggen...?
Men ärligt, jag är djurvän det är därför jag inte skaffar djur. Jag har inte tid, lust eller ork med ett djur. Måttet är rågat liksom! Jag har fullt sjå att ta hand om mig själv och Elliot, när det redan är cirkus i babygymet blir jag mer än lovligt less när hunden ställer sig och käkar upp min frulle. Totalt oacceptabelt!!! Det är ett projekt i sig bara att komma iväg utanför dörren ändå, framförallt när man ALDRIG får sova. Undrar hur han mår efter en kaviarmacka... Jag kan L. O. V. A att om det var Fredrik som var i min situation, då skulle hunden fått vara på något annat ställe för länge sen. Men det är som det är. Less var ordet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar