Jag får då lov att säga att det INTE är sådär JÄTTEroligt att få fel på bilen mitt ute i ingenstans... Men nu sitter jag här, helt ensam o väntar på bärgaren. Hoppas han kommer snart. Alla som åker om mig verkar gasa på lite extra, så jag ska få mig en flygtur ner i diket. Fastän jag står längst, längst ute på vägrenen. Tur att det är så fint väder iaf. Som Camilla, den optimistjollen, brukar säga:" Det kunde vart värre". Och Jaaa det kunde det faktiskt! Tacksam!
Synd att jag inte vet hur jag får in bilder här när jag bloggar från luren ( jag är kass I know!) för då hade jag kunnat visa vad jag köpt för trevligt med Sandy idag. Men det kan jag ju göra sen... Ska knäppa en bild på vart jag är nu oxå.
Mors!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar